| | | | | |

Att vara lätt till sinnet

Ordet ”lättsinne” har i regel en negativ betydelse, med synonymer som "ansvarslöshet", "tanklöshet" och "ytlighet". Men om man delar upp ordet och pratar om att vara ”lätt till sinnet” uppstår en ny innebörd som jag tror många människor känner igen. Vem vet inte hur det känns att "gå på små moln" till skillnad mot ha på sig de blyskor som Marcel Proust talar om. Är man lätt till sinnet är man samtidigt lätt i kroppen och omvänt, eftersom det är omöjligt att skilja sinnet från kroppen.

När vi tar några danssteg till musik som vi tycker om blir vi lätta till sinnet. Det tunga sinnelaget liksom flyger bort, så att vi kan gå vidare trots motgång och känsla av meningslöshet. Det kan tränga bort den ström av tankar som snurrar runt i huvudet och ge det andlösa lugn som gör att det känns som om tiden står still. Psykologen Mihaly Csikszentmihaly talar om ”flow”, Abraham Maslow talar om ”peak experience” och kristna mystiker talar om "unio mystica".

Visserligen måste vi acceptera mörkret. Känslor av sorg och förlust måste bekräftas. Vi måste ge dem den tid de behöver. Men för att kunna hantera mörkret utan att gå under, och för att kunna använda det på ett konstruktiv och kreativt sätt, så måste vi också kunna vara lätta till sinnet.

Unikt för dansen
Det finns mycket annat än dans som gör människan lätt till sinnet. Det som är unikt för dansen är att man använder hela sin kropp och dessutom gör det synkront med musik, vilken går rakt in i kroppen.

  För att dansa behöver man också bara sin kropp. Man behöver inga extra verktyg som en pensel när man målar en tavla eller en penna när man skriver. Man behöver ingen särskild sorts natur. Inga höga berg som ska bestigas och inga häftiga vågor i havet som ska betvingas. Om man dansar med andra får även man all den energi som ens meddansare skapar tillsammans med en.

Alla kan dessutom dansa, eftersom dans i princip bara handlar om att röra olika kroppsdelar. Danshoppet kan vara högre än hoppet över vattenpölen på gatan. Dansarens sträckning av armen kan vara mer gracil än dens som tvättar kökstaket. Dansarens kropp är kanske är vigare än genomsnittet. Men dansen kräver inga höga hopp, gracila rörelser eller viga kroppar. Det räcker till och med med så små och enkla rörelser att ingen än man själv märker dem.

Mer än för glädjes skull
Den som dansar enbart för glädjens skull kan till fullo utnyttja dansens frigörande sidor. Men paradoxalt nog kan man hitta upplevelsen av att bli lätt till sinnet starkast när dansen har ett mål och när den har strukturer som man måste anpassa sig till. Människan måste investera med sin energi för att energin ska ackumulera till hennes fördel. Vägen dit kan vara full av motigheter. Steg måste läras och samordning med andra måste ske. Men på detta sätt överskrider människan sig själv och kan växa. Hon tar kontroll över sitt eget liv.

Det är dansen i sig som väcker känslorna av lätthet. Det är som om kroppen blir till energi i rörelse och att energin som uppkommer gör en upprymd.  Man känner sig plötsligt nöjd med livet i stort även om det kan röra sig om en begränsad tidsrymd.  Det är en känsla av absolut välbefinnande som inte fanns där innan man började dansa. Den energi som gör människan levande och som av olika skäl legat i träda, väcks till liv.  

Maria Rönn

Copyright 2010 Maria Rönn