Den nutida dansformen Cirkeldans har uråldriga rötter och finns idag i de flesta av västvärldens länder. Här ges en översiktlig beskrivning av Cirkeldansens ursprung och olika inriktningar, vad det innebär att dansa Cirkeldans och var den dansas idag.

Dansens ursprung
I alla tider har människor dansat tillsammans i cirkel. Man har dansat runt ett heligt träd, runt totempålen eller runt en osynlig mittpunkt, som människor gjorde i en tidig form av kristendom. Dansformen lever kvar runt om i världen och finns bevarad i mer eller mindre traditionella former. Här i Sverige ser vi spår av den när vi dansar runt majstången på midsommarafton eller dansar runt granen i juletid.

På 1960 och 70-talet föddes en ny typ av cirkeldans, framförallt genom Bernhard Wosien. Bernard Wosien var en dansprofessor i Tyskland. Efter en framgångsrik karriär som dansare, koreograf och balettchef på Berlineroperan började han samla folkliga danser från olika delar av Europa. Sedan gjorde han nykoreografier som byggde på ett denna typ av gemenskapsdans. Bland annat koreograferade han rörelser till den så kallade ”Danshymnen” i Johannesakterna.

Bernard Wosien tog med sig danserna till det andliga kollektivet Findhorn i Skottland, vilket bidrog till att sprida danserna till stora delar av västvärlden genom bl.a. olika kurser och utbildningar.

Andliga förtecken
Cirkeldansen hade från början andliga/spirituella förtecken (det latinska ordet spirit betyder "ande"). Ett sätt att beskriva  andlighet/spiritualitet är att man accepterar att verkligheten, trots vetenskapliga landvinningar, inte alltid är möjlig att beskriva och förstå intellektuellt eller rationellt. Andliga uttryck används för att försöka tolka världen på andra sätt, precis som poesi och andra konstformer. En annan viktig aspekt av andlighet är att man söker sig till olika former av gemenskap, vilken olika religioner är exempel på.

Under förra seklet började människor att intressera sig för det vi kallar nyandlighet och intresset tycks inte ha avtagit under 2000-talet. Nyandligheten är mångfacetterad och består av många olika stråk som kan gå på tvärs med varandra. Inom den postkristna delen finns kritik mot kristenhetens patriarkala strukturer, men också mot den kvardröjande synen på kroppen som något som är underställd den så kallade själen. Det betyder att andligt sökande människor söker sig till en mer kroppslig andlighet som t.ex. yoga inom österländsk tradition och olika former av meditation. Därför är det förståeligt att Cirkeldansen växte fram utanför den organiserade kristenheten.

Idag dansar människor inte bara för att uttrycka sin andlighet, utan också för att bearbeta svårigheter eller finna livsmening eller bara för glädjens skull, som förströelse. Eller alltsammans på en gång.

Olika inriktningar, musik och steg
Inom Cirkeldansen dansar man idag, liksom förr, i en cirkel, men också i andra formationer som till exempel i spiralen som bygger på långdansens principer. Den bygger på hur människor traditionellt dansat i olika kulturer, men ska inte förväxlas med den typ av dans som vi idag kallar folkdanser eller folkliga danser.

Vissa dansgrupper eller dansledare inom cirkeldansrörelsen ömmar visserligen särskilt för de traditionella folkliga danserna i olika kulturer. Men andra föredrar koreograferade danser och ytterligare andra gör en mix av de folkliga och de koreograferade.

Musiken som hör till de koreograferade danserna har en stor bredd och vilken musik som används beror ofta på sammanhanget. Det kan t.ex. vara kristna hymner och gregoriansk musik, världsmusik med inslag av arabiska toner, klassisk musik som barockmusik, traditionell folkmusik, jazz, tango, moderna visor eller pop och rock.

Även typen av danssteg och rörelser varierar. Det finns steg som påminner om dem i våra sällskapsdanser, som t.ex. foxtrotsteg eller tangosteg, eller som finns i de traditionella folkliga danserna i olika kulturer. Det som förenar dansstegen är att de är för vanligt folk; man behöver inte vara professionell dansare för att klara av dem.

Förhöjd gemenskap
Oavsett varför man dansar eller vilken musik man använder är ett viktigt kännetecken i cirkeldansen något som kan beskrivas som en form av "förhöjd" gemenskap. Cirkeldansen innebär att man repeterar enkla steg om och om igen, unisont och hand i hand eller tätt bredvid varandra. Ett sätt att beskriva vad som sker när man dansar så här är att använda William H. Mc Neills begrepp "muscular bonding", som han använder för att beskriva hur människor påverkas av varandra när de rör sig rytmiskt tillsammans (läs mer här).

Ett annat begrepp som fångar något av vad som sker är "entrainment", som hör samman med Christian Hughes upptäckt på 1660-talet. Det handlar om när system eller organismer blir synkrona med varandra och vibrerar i samma frekvens eller rytm (läs mer här).

Var Cirkeldansen dansas idag
Idag finns Cirkeldansen i ett flertal länder. Svenskar, engelsmän, tyskar, amerikanare, fransmän, brasilianare, norrmän, ryssar, kanadensare ... dansar cirkeldanser, Heliga danser, Circle-dances, Sacred dances, Sakralen Tanzes – eller vad de nu benämns på respektive språk (och huruvida den andliga sidan betonas eller inte).

Sedan i början av 1990-talet finns Cirkeldansen även inom ramen för Svenska kyrkans verksamhet, där man har använt beteckningen Heliga danser. Ordet helig är knutet till en upplevelsekvalitet som den kristna mystikern kallar ”unio mystico” (en religiös/andlig erfarenhet) eller "peak experience" som den sekulära eller sökande människan föredrar. Dansformen Heliga danser kännetecknas alltså inte av att cirkeldanserna är heliga i sig, på det sätt som den kristna människan betraktar vissa ting som heliga i den kyrkliga traditionen.

Alternativa beteckningar till Heliga danser är bl.a. Meditation i rörelse, Livets träd, Helande cirkeldans och Dans som gemenskap.

Ute i Europa finns cirkeldansen i olika öar inom katolsk kristendom. Den fortsätter att höra samman med nyandliga rörelser och finns också i det rent profana livet. Men överallt kännetecknas den av sitt icke-sekteristiska drag och av att människor möts över kultur- och religionsgränser. På kurser och workshop ute i världen dansar t.ex. fromma katoliker och protestanter sida vid sida med människor som är ointresserade av alla former av institutionaliserad andlighet.

Maria Rönn