Våra känslor är nycklar till vårt välbefinnande. Därför måste vi komma i kontakt med våra känslor, lyssna på dem, erkänna dem och ge dem namn. Det handlar om alla slags känslor – inte bara de vi brukar se som positiva. Vrede, sorg och rädsla är inte negativa i sig själva, utan nödvändiga för vår överlevnad.

Vi behöver vrede för att definiera gränser, sorg för att handskas med våra förluster och rädsla för att skydda oss från fara. Det är när känslor förnekas som de blir negativa och farliga för oss själva och andra. Det är då de kan förgifta förhållanden mellan människor.

Att erkänna sina känslor innebär inte att man måste leva ut dem. Om man är arg måste man inte alltid ryta ifrån, stampa i golvet eller gå ut i skogen och skrika. Att erkänna sina känslor handlar om att konstatera att man har de känslor man har, utan att värdera dem. Då kan man också lättare låta bli att fästa sig vid dem och lättare låta dem tona bort. Inom buddhismen används ordet ”nonattachment” det vill säga att inte klänga sig fast.

I kristendom finns liknande tankegångar, vilka t.ex. kan uttryckas med citat som ”Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det” (Luk 9:26). Den engelska 1700-tals poeten William Blake har sin version:

Den som binder sig vid Lyckan
föröder det bevingade livet.
Den som kysser Glädjen i dess flykt
lever i evighetens soluppgång.

Energi och lugn
Musik har en särskild förmåga att skapa, uttrycka och konsolidera känslor.  De amerikanska forskarna Rudolf E. Radocy och J.David Boyle belyser i boken ”Psychological Foundations of Musical  Behavior” så kallad funktionell musik i ett av kapitlen och placerar musik på en skala från musik som kraftfullt stimulerar och skapar ”energi” till musik som lugnar och skapar ro.

Ordet energi har kommit lite i vanrykte här i Sverige bl.a. på grund av det inte alltid används på ett vederhäftigt sätt. Men det är svårt att finna ett annat ord som kan berätta vad som händer i en när man sätter på musik en morgon när man är tung i kroppen och musiken plötsligt ger en energi.

Energiskapande musik väcker ofta fysiskt gensvar. Rytmen i musiken aktiverar och väcker upp. Dansmusik av olika slag har också i regel bestämda och repeterande rytmer.  Fysiska rörelser svarar mot dem och när taktslaget är mycket accentuerat stimuleras kroppen till ökad rörlighet, vilket betyder att även den ovana dansaren eller den som absolut inte vill dansa börjar röra kroppsdelar på något sätt, som t.ex. att slå med fingret på bordet eller stampa med foten.

Tempot är också en energiskapande faktor, men också en hög ljudnivå.  När det gäller sådana attribut som tonläge, melodi, harmoni, uppbyggnad och klangfärg är det dock oklart vad som kan påverka aktivitet eller inte.   

På kvällen innan man ska gå och lägga sig väljer man förstås stillsam musik som lugnar ner och som har minimal rytmisk aktivitet. Vaggvisor är bra exempel på funktionell rogivande musik menar Radocy & Boyle. Dessa består av legatomelodier med toner som följer varandra utan uppehåll. Det underliggande taktslaget är stadigt och tyst. Samma typ av musik används till meditation och avslappning i västvärlden idag.

”Nonattachment”  och dansens betydelse
Såväl den energiskapande som lugnande musiken kan väcka olika typer av känslor och sinnesstämningar. Det finns musik som gör en upprymd och musik som förstärker den glädje man känner.  Det finns musik som associerar till sorg och vemod och som framkallar känslor av dissonans och disharmoni. Det finns även musik som hjälper en att nå den ilska man bär.

När man dansar till musiken fördjupar steg och rörelser kontakten med dessa olika känslor. I sin tur kopplas de känslor som berörs samman med de tidigare erfarenheter av känslor som finns gömda i kroppen – vårt undermedvetna. Genom att röra oss rytmiskt med musik är vi i sorgen eller i glädjen med hela vår kropp och alla våra sinnen. På detta sätt erkänner vi våra känslor genom dansen utan att värdera dem, även om det sker omedvetet.

Att vi inte fäster oss vid dem, klamrar oss fast vid dem beror delvis på att vårt fokus att utföra stegen och rörelsen tillsammans med andra hindrar annan tankeverksamhet. Det beror också  på att musik, som är vibrationer i olika former och strukturer, är ett mer kroppsligt fenomen än intellektuellt. I cirkeldansen finns således ”nonattachment” hela tiden närvarande.

Denna ”nonattachment” förstärks också i Cirkeldansen när danserna ordnas utifrån mönstret liv, död­ och nytt liv. Detta mönster känns igen från bl.a. de faser som Batson, Schoenrad och Ventis menar att den existentiella krisen följer och från de faser som George Wallace menar utmärker kreativitetsprocessens dramaturgi – liksom från Kristusmönstrets faser.

Musik och den existentiella krisens stadier
Som förebild för att välja musik i förhållandet till den existentiella krisens olika stadier använder Batson, Schoenrad och Ventis klassisk musik. I den första strofen i Chopins sorgmarsch sjunger t.ex. barnen orden ”Come to morgue, it´s the only place to be”.  Det är en sång av klagan, förlust och sorg. Men i slutet har klagosången förvandlats till en marsch av triumf och pånyttfödelse. Det är svårt, menar författarna, att höra detta stycke i sin helhet utan att uppleva visionen av död och överskridande i den mening som Paulus uttrycker i Korinthierbrevet: ”Döden är uppslukad och segern vunnen. Död var är din seger och var är din udd” (1 Kor 15:55).

De menar att när man genom musiken ”har konfronteras med sådana känslor av missnöje och existentiell oro drivs man att söka efter ny sorts musik”. De föreslår därför att man efter den typen av musik har en enkel sång som är mjuk och långsamt rytmisk och som kan lindra plågan.  Sådan musik kan uppmuntra individen att lägga åt sidan aktiva och förnuftsmässigt mentala ansträngningar och låta intellektet bara vara i vila. På detta sätt kan individen börja förbereda sig att börja förse sig själv med nya insikter, för att se sig själv och sitt liv på ett nytt sätt. 

Denna nya ordning tycks bara vara möjlig om den har konfronterats med smärtans och krisens musik. I annat fall är mjuk musik bara något som förnöjer en. Ingen känsla av katharsis sker och därmed ingen hjälp till läkning och nytt liv. Många som dansar Cirkeldanser känner också igen att den känsla av förhöjd gemenskap som dansen ger kan – tvärt emot vad man kanske tror – bli särskilt stark i de mörka, sorgsna och ledsamma danserna.

Musikens roll
Musik har alltid haft en framträdande roll i ritualer, religiösa såväl som profana. I den kristna gudstjänsten finns tanken att musiken skall passa gudstjänstordningens olika delar. Musiken har med andra ord olika uppgifter. Ibland ska den uppmana människor till aktivitet genom sång. Vid andra ställen är avsikten att skapa en sinnesstämning av vördnad och lugn. 

Men det är viktigt att komma ihåg att vilka känslor som en viss sorts musik kan väcka är både kulturellt betingat och kan variera mellan individer; att människor lär sig reagera på vissa sätt i förhållande till en viss slags musik.  Man bör också uppmärksamma att en persons tidigare erfarenheter av musik alltid kommer att influera hennes förhållande till den musik hon dras till i nuet.

Man kan också tänka på vad Radocy & Boyle påpekar i sin bok om musikforskning:

”Med fortgående förståelse av människors interaktion med musik i diverse kulturer, är forskare påtagligt medvetna om att människor, individuellt eller kollektivt, förmodligen har mer influens på den mänskliga interaktionen med musik än musiken per se.” 

Maria Rönn

Litteratur
Radocy, Rudolf E. och  Boyle J. David.* 1997. Psychological Foundations of Musical behavior. (Tredje upplagan)

Batson, C. Daniel & Schoenrade, Patricia & Ventis, W. Lary red. 1993 . Religion and the Individual: a socio-psychological perspective. (Ny utgåva)

Chailley, Jacques. 1964. 40.000 years of music?. (Översättning: R. Myers) New York: Farrar, Strauss & Giroux.

Wallace, George. 1926. The art of thought.

* Radocy är professor i musikutbildning och musikterapi vid universitetet i Kansas. Boyle är professor i musikutbildning och terapi vid universitetet i Miami, Florida.